Allting kan delas upp i två beståndsdelar; information och form. Information kan i vissa fall översättas till funktion. Informationen är själva meningen. Formen är det som gör att någon annan kan ta del av denna mening. En tidningsartikel har ett visst budskap till dig, det vill säga information. För att du skall kunna ta del av den måste den ges en form som du kan tyda - till exempel bokstäver. För en tidning som riktar sig till svenskar är latinska bokstäver med åäö är ett bra formbeslut. Dessa bokstäver är en uppsättning former vi har lärt oss tyda. Nästa formbeslut blir hur stora bokstäverna skall vara. Är de för små kan vi inte uppfatta dem och informationen är då utom räckhåll för oss. En storlek som är tydlig att läsa samt ger en bra överblick är det ultimata. Vissa saker i informationen används för att skapa överblick - tex rubriker. Då gör vi ett storlekförhållande så att rubriker syns lättare än brödtext, och vi har skapat hierarki i informationen. Form är ett sätt att representera information/funktion - därav uttrycket form följer funktion. Information utan form kan existera men eftersom den inte har en gestaltning kan vi människor varken känna till den eller nå fram till den.

Traditionella medier

I traditionella medier, som tryckmedier och tv-mediet, ligger informationen och formen som en enhet. De är totalt beroende av varandra. Du kan inte ta bort formen från dessa medier utan att samtidigt ta bort informationen. När tidningens form bestämts och tidningen tryckt är budskapets utformning för evigt, om inte satt i sten, permanent satt i papper. Som du nu vet finns formen där för att kommunicera ett budskap - och detta till en målgrupp, i det här fallet läsarna. Information och form är låsta i varandra. Som läsare kan du inte påverka formen.

Nya medier

Det som skiljer webbmediet från våra tidigare medier är dess behandling av information och form. Information och form är i detta medium separerade. Det betyder att samma information kan iklädas olika former direkt i mediet. Informationen du ser i en webbläsare ritas dynamiskt upp av din webbläsare. Detta ger dig som användare möjligheten att påverka informationens formgivning. Om du läser en text på en webbplats och tycker texten är för liten, kan du själv beodra mediet att ändra utformningen genom att förändra storleken på texten i webbläsaren. Om du som användare tycker att satsytan är för bred går det att ändra genom dra i webbläsarfönstret så att bredden smalnar av. Informationen formas alltså om i realtid.

Genom att separera information och form blir mediet på det här sättet mer flexibelt. Samma innehåll kan dynamiskt formas om beroende på behov och smak. En synskadad med svårigheter att ta del av en tryckt tidnings utformning kan istället använda sig av webbmediet där personen kan anpassa informationen till sina behov. Anpassningen skulle kunna vara att låta bakgrund och text få hög kontrastverkan samt att textstorleken ökas. Användaren kan låta endast rubriker vara synliga och låta en talsyntes läsa brödtexten etc. Användaren förändrar aktivt paketeringen med hänsyn till hennes egna behov.

En jämförelse mellan gammalt och nytt

Den statiska formen i ett traditionellt medium har fördelen att formgivaren har full kontroll på gestaltningen av budskapet. Är formen väl förankrad hos målgruppens förutsättningar bör formen vara effektiv i sin kommunikation. En tv-reklam riktad till en viss typ pensionärer, med smak för dansbandsmusik, ute i landet kan göra underverk om filmen speakas av Leif Loket Olsson.

Ett medium som tillåter användaren själv förändra formen på informationen kräver dock erfarenhet och kunskap för att vara användaren till lags. Formgivaren har i detta medium inte längre samma kontroll på utformningen. Tänk bara på hur olika en webbsida kan se ut beroende på vilken webbläsare (netscape, explorer, mozilla) du använder och i vilket operativsystem (mac eller windows).

Fysiska ting som framtida medier

Som ovan nämnts har webbmediet gett användaren möjlighet att öka effekten av informationen genom att själv anpassa paketeringen. Än så länge har vi bara behandlat form som inte gör något fysikt anspråk i sig själv; exemplevis text, bild och ljud på en tvådimensionell virtuell yta. Men med hjälp av framtida teknologi kommer vi så småningom separera information från paketering, även hos fysiska ting. Precis som du med en webbplats idag kan ändra dess utseende och form, kommer du kunna justera dina fysiska saker efter behov. Innehållet i dessa objekt kommer då vara själva funktionen objektet ger dig. Formen kommer att vara dess utseende. Här kommer ett exempel:

Du köper en kaffemugg. Den har ett grundutseende och kanske några alternativa varianter. Du ändrar färgen så att muggen matchar ditt nya kök. Örat är lite för stort så du väljer att förminska det. Den första generationens objekt som separerar funktion från form kommer att designas och modifieras i ett CAD-liknande program. När du är nöjd med ditt objekt “skriver” du ut det i din 3D-skrivare.

Andra generationen av denna teknik kommer låta objektet i sig ha förmågan att ändra sin skepnad. Tekniken fungerar ungefär som DNA och celler. Alla celler vet sin position via DNA:t. DNA:t innehåller både informationen och formen som cellerna sedan placerar sig efter. När du ändrar muggens DNA så kommer muggens “celler” forma om sig enligt “DNA:t”.

Andra personer som också köpt den här kaffemuggen har lagt upp sina varianter av koppen på nätet. Du hittar en speciellt smart eller snygg lösning och applicerar formen på din egen mugg. Det här är samma princip som du idag kan göra med många program på din dator. Det finns så kallade skins till MSN-messenger, MP3-spelare, webbläsare, operativsystem etc. Spelindustrin har kommit ännu längre och låter användarna få tillgång till grundlogiken i spel. På det här sättet föddes till exempel Counter Strike - en variant, av spelet Half Life, som volontärt utvecklades av spelanvändare.

Människan sett som ett medium

Människan separerar också informationen från formen. Hade vi inte gjort det skulle vår förmåga till kommunikation vara ytterst begränsad. Hos människan kan information bestå av exempelvis en tanke eller idé. För att förmedla denna tanke till någon annan krävs att vi har någorlunda koll på denna andra person. Det sägs att kommunikation kräver likhet. För att kommunicera måste parterna dela samma referenser. Som svensk i USA kommer du inte långt genom att tala svenska. Du måste se till att hitta minsta gemensamma nämnare med den du vill kommunicera med. Kan du engelska kommer du lätt in på banan och kan i princip uttrycka dig som hemma i Sverige. Kan du inte engelska måste du försöka hitta nästa minsta gemensamma nämnare - kroppsspråk. Du är klart begränsad men du kan klara dig med det språket - speciellt om du är en baddare på charader.

Människan är överlägsen på att ändra sitt budskaps gestaltning beroende på sammanhanget. Vi gör detta intuitivt hela tiden, varje dag. Vi bedömer vilka vi pratar med och anpassar gester och ordval därefter. Ju mer social och empatisk en person är desto mer effektiv kan hon vara att förklara sig för olika sorters människor.

Medier är ett verktyg vi använder för att nå ut till många människor. Många människor betyder också olika människor. Där har vi ett problem med traditionella medier. De är inte flexibla och kan bara rikta sig till en snäv grupp människor åt gången. Tidningen med sin statiska form kan bara nå ut till folk som har möjlighet och vilja att läsa just en tidning. Den kan inte vidarebefodra sitt innehåll till din mobil, mejl, talsyntes etc. Tidningen är inte känslig för just dina behov och mister därmed möjlighet till potentiell kommunikation.

Tänk ett medium med förmågan att nå en mängd olika människor - och som samtidigt har en människas förmåga att anpassa sin form efter sitt sammanhang. Är det det ultimata mediet?

Mediet med en människas förmåga att kommunicera

Framtiden kommer innebära att information strävar efter att skapa ytterligare mening hos samma antal människor. Vi kommer att få ett ännu större informationstryck. Att låta informationen själv anpassa sig efter sitt sammanhang är ett måste för att vi skall kunna hantera informationsmängden meningsfullt. Det är inte ekonomiskt att ha potentiellt värdefull information om inte informationen kan nås av mottagaren på grund av en oflexibel form.

Det som designers gör idag kommer till viss del ersättas av inbyggd artificiell intelligens i material och saker. Denna intelligens kommer göra grovjobbet genom att tolka sammanhanget och förändra paketeringen av budskapet därefter. Information kommer på detta sätt ha en hel uppsättning olika skepnader. Det kommer inte finnas bara en form. Form kommer att vara flexibel och rik i omfång och det är designers som kommer utforma denna multi-form.

Objekt och material som i framtiden känner av vilka sammanhang de befinner sig i kommer förändra sin egen form. Ta till exempel den där muggen. Muggen skulle kunna känna igen vem som använder den. Den kommer då ihåg just denna persons inställningar och skiftar skepnad till dessa. Muggen kommer alltså ihåg vad olika människor gillar.

Saker kommer i framtiden att kunna utrustas med sinnen. Sinnena hjälper tingen att tolka sitt sammanhang och att själva ta beslut. Ett klädesmaterial känner av värmen från din kropp och ändrar väven efter temperatur. Ett ytterligare tecken på flexibilitet är om nämnda material kan avgöra om du sitter stilla eller springer, och efter de behoven förändra sin elasticitet.

I utställningen har jag tillverkat en bild med ett sinne som hjälper bilden att avläsa sitt sammanhang. Sinnet består av en liten kamera. Kameran ger information till en dator som är programmerad att analysera kamerabilden. Analysen och de programmerade reflexerna berättar för bilden hur den skall bete sig vid olika situationer. Tanken är att du inte skall reduceras till en passiv betraktare av en död bild. Du skall få känslan att bilden ser dig och bekräftar dig genom reaktioner på hur du uppträder.

Nanoteknologi, aktiva ytor och artificiell intelligens

Hur utrustar man objekt med sinnen? Hur kan saker börja tolka och interagera? En av nycklarna till denna möjliga utveckling är nanoteknologi. Nanoteknologi är egentligen bara en tillverkningsprocess, men den kommer att få dramatiska konsekvenser för oss människor. Anledningen är är att den kommer att ge oss full kontroll på fysisk materia. Tillverkning idag går ut på att forma, stöpa och behandla redan färdiga material och grundämnen. Vi förädlar helt enkelt block av materia.

Nanoteknologi ger oss möjlighet att jobba atom för atom. Vi kommer bygga saker genom att placera ut atomer jämsides med varandra. Effekten blir att allt kommer att kunna miniatyriseras till tusen- och miljontedelar jämfört med idag. I och med denna förminskning kommer man till exempel kunna bygga energisnåla och kraftfulla datorer och maskiner - som är så små att de inte syns för blotta ögat.

Eftersom tekniken erbjuder full kontroll av atomer kommer vi även kunna bygga våra egna material. Vi odlar inte bomull for att sedan tvätta och bleka det, spinna det och göra tyg av det när vi i en och samma process kommer kunna få fram bomullstyg genom att bygga materialet atom för atom.

Vi kommer alltså bygga in datorkraft i vardagliga material som tyg, papper, plast, metall, glas etc. genom att “väva” in miljoner osynliga datorer och komponenter i materialen. Materialen kan sedan programmeras till diverse egenskaper. Egenskaper som tidigare nämnts - förmågan att ändra form och färg till exempel.

Materialen kan genom nanoteknologin få en mer eller mindre avancerad artificiell intelligens (AI). När detta sker och blir den standard vi tillverkar material med kommer vi inte tjäna något på att återgå till traditionella statiska material. Samhället bygger då helt på den nya utvecklingen och den standard det medför. Den döda ytan är nu begraven.

Teknik blir härmed helt integrerat med vår omgivning. Vi kommer inte längre skilja på tekniska prylar och “vanliga” saker. Allt är teknik eftersom den ligger invävd i alla material. Finns det inga tekniska prylar, slipper vi också trycka på knappar och annat otyg som hör till elektriska prylars natur. Den utveckling vi befinner oss i idag hämmar vår kommunikation till våra verktyg. Människan har inte utvecklats i miljoner år för att ladda mobiler och trycka på knappar. Vi vill utnyttja våra superba kommunikationsfärdigheter för att påverka vår omgivning. Material med sinnen och tillräcklig intelligens låter oss interagera värdigt med våra oumbärliga verktyg som gör oss människor till vad vi är.

Designerns roll i framtiden

Framtidens designers kommer inte kunna utöva den makt de har idag. Design kommer ännu mer än idag kunna påverkas av gemene man. Här är det svårt att inte dra en parallell till hur det såg ut när desktop publishing kom på åttiotalet och när många designade sina egna hemsidor på nittiotalet. Om detta var en mörk period för estetiskt känsliga personer kommer framtiden med en mardröm. Under en övergångsperid då detta fysiskt omformbara medium inte är riktigt moget, kommer vi få se riktigt galna amatöra kreationer. Kanske kommer vi få se bilar klädda i fiskfjäll? En cykel gjord av leopardmönstrade fjädrar? Kitsch och amatörism kommer sätta spår i vår designhistoria. Det blir säkert intressant och kul, men bitvis jobbigt.

Fotografyrket har idag fått sig en törn av att alla har tillgång till digitalkameror. Detta ger effekten att många utrationaliserar fotografen eftersom de anser att de kan göra jobbet själva. De kan inte göra jobbet själva. Att vara fotograf handlar om annat än bara kameran som verktyg. Fotografernas tid kommer återkomma den dagen då allmänheten lärt sig av sina misstag - och tröttnat på dåliga bilder. Samma sak gäller design. Design är inte en teknik - det är erfarenhet, hantverk och förståelse som kräver specialister för att bemästra.

Kvarstår gör dock den dynamiska karraktären i ett medium som separerar innehåll och form. På framtida formgivares ansvar ligger att se till att designen har en viss karaktär och samtidigt låta användaren få ett svängrum att påverka formen.

Grafiska designers måste acceptera den dynamiska formen

Dynamisk design är en aspekt formgivare måste acceptera. Grafisk design har som tradition starka rötter i det statiska tryckmediet. Grafiska designers måste släppa taget och ta till sig nya tekniker och medier för att förädla deras kunskaper i nya sammanhang. Idag finns en statusskillnad mellan grafiska designers och webbdesigners. En statusskillnad som uppkommit av att många grafiska designers utvecklat en form av snobbism gentemot nya medier. Ett fåtal klassiska grafiska designers accepterar att jobba med webb. Anledningen är sannolikt bristen på total kontroll över formen och estetiken. Inom webbmediet är det populärt att prata om användarcentrerad design. Både webb- och industridesigners jobbar uttalat utifrån denna devis. Mer informationstryck på individer gör att desigerns roll och ansvar ökar. Designers är dem som skapar mening av information. Därför är det viktigt att de följer jämna steg med samhällets behov.